amolatu

ad. Gogaitarazi; kalte egin, hondatu.

Literatura Aldizkarien Gordailua (andima.armiarma.com):

San Juan eta Lezo inguruan ere, oso zabaldua egon da, eta bizirik dirau zenbait familiatan, “amolai” esakera, izor hadi adierazteko. Hara nondik, aspaldikoa den esakera “amolar” gaztelaniazko aditzaz osatua dagoen, zorroztu esan nahi duena (la piedra de amolar) eta gaur egungo “molar” aditz madrileñoarekin konfunditu behar ez duguna. “Amolar” aditzak, semantika hedadura guztiz normalean, “izorratu” ere esan nahi du, eta agudo ari da sartzen euskaldunon gaztelanian. (Baina bizia (III), Oh! Euzkadi)

Orotariko Euskal Hiztegia: amolatu (G-bet).

(Como eufemismo de izorratu, en el valor de ‘molestar, fastidiar’; fr. ennuyer, embêter, emmerder). Cf. Or QA 85 : “Arantzazu agerkarian […] itsuski maxiatu zunaten euskalduna. Bai elkar-izketa nazkagarria iru euskaldunen agotan eman zutena! Iru oiek Izurrategi, Amolategi, Ondategi zitxinan asmatuak”. Cf. tbn. VocNav: “Amolarse. Imperativo del verbo amolar, usado como interjección [sic] y que equivale a “fastidiarse”, “reventarse”, “jorobarse” (Ribera, Regata)”. Amar baso debalde / dituenak sartu; / txantxaz ere ez dizu / ardit bat pagatu, / orrengatikan diyot / nai banazu aitu, / itxasoko katuak / amolatu zaitu. Iraola 60.

Sinonimoak: ad. izorratu

Beste hizkuntza batzuetan (Elhuyar Hiztegia):

es fastidiar(se); estropear(se); joder(se)
fr (s’)emmerder, (se) lasser
en to annoy, to get pissed off; to ruin; [planak] to be spoilt; [hondatu] to bust

Amolai! (Baina bizia (III), Oh! Euzkadi)