arraitu

ad. arraitu, arrai/arraitu, arraitzen 1 da/du ad. Lap. eta BNaf. Argitu, distiratu. Zeure arima zizun argi sainduz arraitu. 2 da/du ad. Lap. eta BNaf. Alaitu. Kopeta ilunak arraitu nahiz egin dut irri eta kantu. (Hiztegi Batua)

Sinonimoak: ad. L-BN (UZEIren Sinonimoen Hiztegia)

    [argitu]: argi egin, argi eman, argiratu, argitu, argiztatu, klaratu Ipar. zah.
    [alaitu]: alaiarazi, alaitu, begia argitu, begiak argitu, begiak ireki, poztu, zoratu, alegeratu Ipar., bozkariatu Ipar., loriatu Ipar., alegratu Heg. beh., pagutu Ipar. zah.

Beste hizkuntza batzuetan (Elhuyar eta Word Reference hiztegiak):

es (1) du ad. (BN/L) iluminar, alumbrar (2) da/du ad. (BN/L) alegrar(se), animar(se)
fr (1) du ad. illuminer, éclairer (2) da/du ad. réjouir, exulter
en (1) du ad. [argitu] to light; to illuminate (2) da/du ad. [alaitu] to cheer up, to liven up; to cheer sb/sth up, to liven sb/sth up
port (1) du ad. (BN/L) iluminar (2) da/du ad. (BN/L) alegrar-se, animar-se

Irribarre zabal batek arraitu zuen Orschwiren aurpegia. [Brodecken txostena, Philippe Claudel / Itziar Diez de Ultzurrun (Igela, 2011)] (Ereduzko Prosa Dinamikoa)

arraitu (Argazkia: cerradoporabandono.wordpress.com)