deslaitu

ad. deslaitu, deslai/deslaitu, deslaitzen 1 du ad. Bizk. g.er. Deslai utzi; askatu. 2 (Era burutua izenondo gisa). Zure taldeko ardi galdu deslaitu hau. (Hiztegi Batua)

Orotariko Euskal Hiztegian

deslaitu (V-oroz-arr ap. A; Lar, Añ (V), H), desleitu, deslaiatu.

Descuidar, abandonar; descarriarse. “Descuidar” y “abandonar” Lar. Ezen pagatzen duzue mentharen eta ruaren eta belhar suerte guzien detxema eta deslaiatzen [sic] ditutzue yustizia eta Jainkoaren amodioa. TB Lc 11, 42. Gorputza itxi arimak eutsan deslaiturik. AB AmaE 134.

(Part. en función de adj.). “Oveja perdida, ardi galdua, deslaitua” Añ. Zeure taldeko ardi galdu deslaitu au. Añ EL1 146 y EL2 162. Bildu ezinik euren almen ta zenzun deslaituak. Añ LoraS 96.

Sinonimoak: ad. Bizk. g.e.

    [deslai utzi]: deslai utzi (UZEIren Sinonimoen Hiztegia)

Beste hizkuntza batzuetan (Elhuyar eta Word Reference hiztegiak):

es (1) du ad. (B) abandonar; descuidar; descarriar (2) izond. descarriado, -a
fr (1) du ad. (B) abandonner, négliger (2) perdu, égaré
en (1) du ad. (B) abandon, neglect (2) (formal) wayward adj
port (1) du ad. (B) abandonar, descuidar; desencaminhar (2) izond. desviado, -a

Zeure taldeko ardi galdu deslaitu hau. Añ EL1 146 y EL2 162.  (Orotariko Euskal Hiztegia, mold.)

deslaitu (Gaurko hitza, Domeinu Publikoa)