etorkor

adj. Inoren iritzietara erraz etortzen dena. Gizon etorkorra eta otzana. (Hiztegi Batua)

Orotariko Euskal Hiztegian

etorkor (c. sg. A; VocB; -th- SP (que cita a Ax), Ht VocGr 371 -> Lar, HeH Voc, Dv, H), torkor (B ap. A).

1. Dócil, obediente; condescendiente, tolerante. “Humilde” Lar. “Emea, eztia, errexki erabil daitena, erranen egilea” HeH Voc. “Obéissant, facile à manier, diriger” H, que cita a ES y He. “Persona que se aviene al dictamen ajeno, humilde” VocB. Azkue cita a Ax y Dv. Citado como neol. de Azkue en Eusk 1919-1920 (II), 92. v. etordun; esaneko. Gure Iaungoikoa baita hain on, bihotz bera, miserikordios, pazienziatsu eta ethorkor. Ax 68 (V 45). Mundu guztian eztelarik Eskualduna baino […] naturalezaz ethorkorragorik. ES 399. Billakatu baitzen haiñ amulsu eta ethorkor guzien aldera. He Phil 185 (SP 184 begitartetsu). Zure zerbitzariari emanen diozu beraz bihotz bat ethorkorra. Dv 3 Reg 3, 9 (Ol adikor). Etimologia deritzaion yakintze ori etorkorra (condescendiente) da. A Eusk 1919-1920 (II), 5. Emazteak beren senarrai etorkor izan bitez. JBDei 1919, 167. Guziakin etorkor eta otzana. Txill Let 96.

2. (-th- O-SP 227 -> SP, H y A). “Fruict ou herbe qui croît abondamment” O-SP.

3. “Ethorkorra, qui est frequent ou enclin à venir” O-SPAd 883 -> SP

Sinonimoak: izond.

[esanekoa]: esaneko, obeditzaile, manaerraz Ipar., obedient Ipar., obediente Heg., esangin Bizk., etordun g.e., manukor g.e., manakor Ipar. g.e. (UZEIren Sinonimoen Hiztegia)

Beste hizkuntza batzuetan (Elhuyar eta Word Reference hiztegiak):

es izond. dócil, obediente; condescendiente, tolerante
fr izond. obéissant, -e ; facile à manier, condescendant, -e
en izond. docile; obedient
portizond. dócil, obediente

-Nola sartu zara nahaspila honetan? [Trapuan pupua, Patziku Perurena (Erein, 2001)] (Ereduzko Prosa Gaur)

etorkor (Gaurko hitza, Domeinu Publikoa)