ondugabe

adj. Ondu ez dena; bereziki, heldugabea, umotu ez dena. Fruitu ondugabeak. (Hiztegi Batua)

Orotariko Euskal Hiztegian

ondugabe (SP).

1. “Qui n’est pas mûr” SP. Haur da fruitu ondu gaben ondorea, horzkidura, higuintza. Ax 431 (V 280). Asukreak eztitzentu fruitu zorhitu eta ondugabeak. SP Phil 8 (He 8 ondugabeak; v. tbn. en contexto similar BOEans 846 ondugabeak (B, s. XVIII)). [Fruituak] oraino samurrak eta ondugabeak direnean. Ib. 222. Pruitu berdeak, ondu gabeak, ogei gramo litro bat uretan egosi. Ostolaiz 69.

2. ondubage. “Crudo, lo que no está curado, ondubagea” Lar.

3. ontugabe. No abonado. Lur ontu gabean ereitea, diruaren ehortzea. EZBB II 50.

Sinonimoak: izond.

    [heldugabea]: gordin, heldugabe, heltzaka Bizk. (UZEIren Sinonimoen Hiztegia)

Beste hizkuntza batzuetan (Elhuyar eta Word Reference hiztegiak):

es izond. verde, no maduro
fr pas mûr loc, vert
en green, unripe
port verde, 

Sagar hau ondugabe dago.  (Elhuyar hiztegia)

ondugabe (Gaurko hitza, Domeinu Publikoa)